Genetiken

Satin beror på en recessiv gen och båda föräldrarna måste bära på genen för att kunna ge satinungar. Eftersom satin endast syns om marsvinet har två anlag (homozygot) kan man inte se om marsvinet endast är bärare (ett anlag, heterozygot). Enda sättet att veta till 100% är om minst en förälder är satin eller marsvinet gett satinunge. En del säger att vissa bärare kan vara mjukare i pälsen men det är mycket tveksamt om det stämmer. Vet man inte att satin förekommer i stammen så föds satinungarna som en total överraskning. Eftersom anlaget är recessivt kan det följa med i oändligt många generationer innan det ger sig till känna.

Om det föds en satin så måste båda föräldrarna omedelbart tas ur avel och avelsspärr bör sättas på alla syskon och halvsyskon till satinen då det är 50% risk att de bär på anlaget och spridningen måste genast begränsas för att förhindra att fler satiner föds.

Satin-satin = 100% satin
Satin-bärare = 50% satin, 50% bärare
Satin-satinfri = 100% bärare
Bärare-bärare = 25% satinfritt, 25% satin, 50% bärare
Bärare-satinfri = 50% bärare, 50% satinfritt
Satinfri-satinfri = 100% satinfritt
Dessa uträkningar är endast statistik som stämmer i teorin, i praktiken är det slumpen som avgör vilket ungarna blir, man kan alltså få 100% satin efter bärare-bärare likväl som 100% satinfritt, förutom vid satin-satin, satin-satinfri och satinfri-satinfri som är garanterade resultat.

Sjukdomen

Man vet inte vad satinsjukan beror på men forskning visar att i princip alla satiner drabbas, det är bara en frågan om när sjukdomen bryter ut. Jag vet flera marsvin som fått avlivas redan vid 6-7månader men det finns även marsvin som dör av ålder innan sjukdomen bryter ut även om det är ovanligt. Min personliga erfarenhet är att den vanligast bryter ut vid 2-3års ålder.

Vad som händer är att skelettet urkalkas, luckras upp och benmärgen försvinner. Skelettet blir skört och kroppen svarar med att bilda nytt ben i och runt lederna och eftersom det nya benet lätt går sönder kommer det att ligga lösa benbitar inne i lederna och skava. Efterhand som märgen försvinner minskar blodproduktionen och immunförsvaret försämras. Marsvinet kan också få frakturer utan att någon olycka skett, skelettet är så skört att det går sönder av sig själv, det bildas inget nytt ben och skadan läker aldrig. Dessa förändringar är mycket smärtsamma.

Satinsjukan påminner om en sjukdom som drabbar människor, Pagets sjukdom.

Även vanliga marsvin kan drabbas men det är extremt ovanligt. Det finns ingen forskning som visar om bärare drabbas oftare än vanliga marsvin men det enda fallet jag vet som bekräftats (genom röntgen) att det verkligen rörde sig om samma sjukdom var en bärare.

Symptom och diagnostisering

Symptomen på satinsjukan brukar vara väldigt typiska med allmän stelhet, hoppande gång som en kanin, bredbent gång på hela foten istället för på tårna, krum upphöjd rygg, liggande på sidan med benen i luften, övervuxna tänder pga smärta vid tuggning, dregling, sköra tänder och viktnedgång.

För att bekräfta att det rör sig om satinsjukan kan man använda sig av röntgen och blodprov. Röntgen kommer att visa förändringarna i skelettet. Vid blodprov mäter man värdena på ALP (leverenzym) och kalcium där förhöjt ALP och minskat kalcium visar på sjukdom. 

Förebyggande vård och behandling

Det är viktigt att man håller noggrann uppsikt över sin satin. Om man känner sitt djur och dess beteende bra så är det lättare att upptäcka tidiga symptom. Det är också bra att känna igenom kropp och stretcha lederna en gång i veckan för att upptäcka tidiga symptom på smärta. Marsvin är bytesdjur och döljer smärta in i det längsta så när de börjar visa uppenbara symptom så har de redan rejält ont.

Det är olika hur lång tid det tar för satinsjukan att utvecklas. Ibland går det långsamt och ibland mycket fort. Det verkar också kunna finnas en version som kommer i skov där de mår bättre mellan skoven för att bli sämre efter varje skov. Jag har haft en sådan satin och har hört om ett par andra men tyvärr blev ingen av dem utredd pga okunskap om satinsjukan när det skedde så jag kan inte säga säkert om det faktiskt rörde sig om enbart satinsjukan eller om något annat också var inblandat.

Det finns, mig veterligen, inget man kan göra för att förhindra sjukdomen men det var en tjej som tog kontakt med mig och berättade om att man i USA har börjat att behandla sjuka satiner med UV-ljus och mjölksyrad kalk och resultaten var lovande. I vissa fall ska det till och med ha börjat återbildas ben. Det var viktigt att behandlingen sätts in så fort det bara går eftersom de skador som redan har bildats inte går tillbaka och utan smärtstillande kommer de skadorna fortfarande göra ont. Det var även viktigt att det är just mjölksyrad kalk, vanlig kalk funkar tydligen inte. Jag har tyvärr ingen erfarenhet av denna behandling men det låter mycket intressant och kanske går det även att använda för att förebygga eller senarelägga sjukdomsutbrott? Enbart UV-ljus har provats i Sverige för att försöka förebygga sjukdomen men utan positiva resultat.

Om man inte vill forska mer om och prova behandlingen ovan (om inte sjukdomen redan gått så långt att där finns tydliga och smärtsamma skador) så är det mest humana att så fort som möjligt avliva för att undvika ytterligare smärta och lidande.

Det verkar även som att stress, tex vid flytt, eventuellt kan trigga igång satinsjukan. Man bör dock inte undvika att utsätta sin unga satin för stress. Ju mer man miljötränar desto tryggare blir de, tex vid veterinärbesök.